Hemlängtan

Följ med mig!

2011-05-25T10:37:00.001+02:00

Det är dags att sluta hemlängta nu. Istället skriver jag om hur det nya livet ter sig, i den nya staden i det nya huset. Följ med mig dit!

Ps. Kommer naturligtvis fortfarande längta till Västmanland och människorna där. Alltid. Ds.

Nedräkning

2011-05-19T21:06:00.002+02:00

Jag skickar ett hej från flyttkaoset. Jag lever bland kartonger. Två dagar kvar till hus.

2011-05-16T18:55:00.002+02:00

Och hörni, idag börjar vi nedräkningen. Fem dagar kvar till hus.

Lycka är

2011-05-16T18:52:00.001+02:00

Dyrare än guld, är Dumle med lakritssmak. De är så värdefulla att Sofia förvarar dem i plånboken, just in case. Lycka är sannerligen Dumlelakrits.

Så här glad blir man på en föreläsning om specialpedagogik...

2011-05-16T18:51:00.002+02:00

Söndagar

2011-05-15T22:17:00.003+02:00

Nina säger att söndagar är de bästa dagarna, för då får man göra precis vad man vill. Så idag gjorde vi vad vi ville. Vi tittade på djur, och djurens barn. Sen fikade vi, med mammor och deras barn. Och Peter. Sen bjöd vi på Den Sista Måltiden, för vilken det inte finns ett enda bildbevis. Ni får föreställa er själva, helt enkelt.

Vi börjar här istället

2011-05-15T22:13:00.002+02:00

Men jag börjar i helt fel ände. Veckan började med magsjuka. Bildbevis på det kan bli för magstarkt för känsliga läsare. Emil kom hem, efter att ha varit i Dalsland sen februari. Det var fint. Nu är han hemma en vecka, sen beger vi oss båda två till Dalsland för att bo, där huset står och väntar på oss.

Börja på sjö, sluta med grill

2011-05-15T22:05:00.002+02:00

Och så fick man börja en dag på Sveriges största sjö, och sluta dagen med grill. Fint det.

Blåvitt

2011-05-10T09:29:00.003+02:00

Vi handlade alltid på Konsum, den lilla butiken inne i byn. Där fanns Blåvitt, och den starkaste stjärnan på Blåvitts himmel var Tvål. Tvål luktade gott, och tittade alltid vänligt på mig när det bara fanns kallvatten att duscha med för att ingen hade eldat.

Förra veckan klev jag in på Konsum i den stora byn och ville skrika högt och tjoa och tjimma. Där fanns åter igen Blåvitt! Ingen Tvål tyvärr, men däremot fina brickor, muggar, skålar, marmelad och cornflakes. Lycka, total lycka.

Tre saker

2011-05-05T14:44:00.003+02:00

tre saknar jag längtar efter:

> Måla. Och då menar jag inte tavlor, för det har jag väldigt svårt för. Nä, jag menar möbler. Och väggar. Och tak. Och en trapp.
> Städa. Jag gillar att städa när övriga livet inte är i ordning. Det är ett behagligt sätt att lura sig själv att var sak är på sin plats, även på det mentala planet.
> Flytta. Det ska bli roligt. Väldigt roligt.

Annars är allting precis som vanligt. Jag lovar.

2011-05-02T13:34:00.001+02:00

Vi har gjort en hög...

2011-05-02T13:31:00.004+02:00

...som jag nu i efterhand undrar varför vi inte använde som majbrasa? Högen växte ju längre helgen gick, och ju längre helgen gick ville jag flytta in i det lilla huset på gården istället för det stora. Lite dragigt i det lilla, men med mycket mindre underhåll och renovering. Tål att tänkas på.

Vi har firat...

2011-05-02T13:28:00.002+02:00

...Ninas frihet, och då fick man käka tårta och dricka bubbel så mycket man orkade.

Det är så tråkigt när det står still...

2011-05-02T13:25:00.003+02:00

...jag vet. Men det har inte stått still i verkliga livet. Så här kommer allting på en gång. Håll till godo!

En liten historia om mig själv #1

2011-04-26T17:16:00.004+02:00

I gymnasiet fick vi en skoluppgift i ämnet Grafisk Kommunikation: gör något nyskapande. Vad valde jag? Gjorde jag något som aldrig gjorts förr? Tillverkade jag något som banade väg för en ny era? Förändrade jag hur vi ser på världen? Nej. Jag kopierade UNO. Kom jag på ett nytt och häftigare namn? Gjorde jag en 2.0-version? Förändrade jag spelet UNO för all framtid? Nej. Jag döpte det till FLUNO. Enough said.

Rensa

2011-04-26T17:11:00.002+02:00

Vart jag mig i världen vänder, verkar alla människor rensa. De kastar, sorterar, rensar, städar, flyttar. Överallt. I Dalsland, i Värmland, i Västmanland. Och det är renande, det är katharsis när den är som bäst. Som vän av ordning är det en fantastisk tid, när allt gammalt slängs, allt onödigt rensas bort och vi kan åter igen njuta av ordning och reda.

Påsk

2011-04-26T11:27:00.002+02:00

Påskfrukost och grillat på kvällen med olika sällskap. Det är en sammanfattning av hela påskhelgen. Jag har rymt från Värmland och befinner mig i Västmanland för att sova påskruset av mig. Inte en helgskinka så långt ögat kan nå...

Jag visste väl att den skulle passa perfekt...

2011-04-19T16:16:00.002+02:00

Såhär snygg blev Frida i loppisklänningen jag sydde om och la i paket och skickade till Stockholm:

Den bästa förälskelsen

2011-04-19T16:08:00.003+02:00

För hundra år sedan uttryckte jag min kärlek till universitetet. Att jag alltid skulle kunna tänka mig att plugga. Att doktorand måste vara det bästa jobbet. Professor det absolut bästa.

Hundra år senare vill jag spy på allt som har med universitetet att göra. Spy på alla verklighetsfrånvarande uppgifter, spy på all litteratur och spy på alla seminarier. Vill inte vill inte vill inte vill inte mer!

Hoppas att jag får tillbaka universitetsförälskelsen efter att vi har gjort slut och tagit en paus. För det är den bästa förälskelsen jag någonsin haft.

Saker vi gör med huset #1

2011-04-16T09:09:00.004+02:00

Igår satte vi upp den här fula gröna spaljén. Meningen är att det fula gröna ska täckas med fina blommor, som ska få chans att växa upp upp upp. Det första vi gjorde på det där huset som snart ska bli vårt hus.

Arbetarklass

2011-04-16T09:06:00.002+02:00

Tänk om alla elever i första klass fick en varsin skrivbok. Tänk om alla elever i första klass kunde fylla i sina uppgifter i likhet med Tobbes. Vad fint vi skulle ha det då, tillsammans, med våra skrivböcker.

Systerdottern

2011-04-14T10:42:00.001+02:00

Vad tomt det blir, när finalina åker hem efter ett besök hos sin moster.

Kalas

2011-04-11T18:41:00.002+02:00

I helgen var jag på kalas. Där hittade jag konditorn (som tillsammans med syrran) ska få baka bröllopstårtor (jamen nån gång kanske det faktiskt blir bröllop), men också husan som ska få diska upp all disk. I förkläde, förstås.

Älskade Magnus

2011-04-08T21:59:00.004+02:00

Efter vila kommer Magnus Carlson. Efter Magnus Carlson kommer kärleken. Igår var vi några av de yttersta få som tagit sig till Båten för att se Magnus Carlson, Martin Hederos och Ola Nyström spela och sjunga. Och det gjorde dom, hela natten lång. Låt efter låt efter låt efter låt. Publiken började till slut önska, och dom spelade.

Och jag som trodde att jag skulle älska Weeping Willows-låtarna från första skivan mest av allt. Men efter att ha hört Magnus vemodigt sjunga Hank Williams "Rambli'n man" ändrade jag mig. Och sen ändrade jag mig igen, när två favoriter sammandrabbades; Magnus röst och "Love Will Tear Us Apart". Briljant.

Här skriver Peter om den svinbra konserten som alla missade. Förutom vi.

När katterna är borta

2011-04-08T21:45:00.005+02:00

Idag var korridorerna tomma på tingvallagymnasiet.

Arbetsrummet var tomt.

...och när katterna är borta, ja, då kokar VFU-råttorna kaffe och käkar wienerbröd fram till kvällningen.

Vila

2011-04-01T17:41:00.000+02:00

Doktorn ordinerade vila, så okej då, jag vilar väl. Hej på ett tag.

Och här har...

2011-03-30T18:38:00.007+02:00

...Nina har redan börjat flytta in på Åsgatan 31. Här med lampa vid damm.

Och på tal om det där med att flytta till Åsgatan 31, Dalsland, Sverige, Världen. Nu är flyttanmälan gjord och någon form av nedräkning har börjat. Två månader. Två månader kvar i Karlstad.

Den där feberyran

2011-03-30T18:35:00.002+02:00

Tillbaka till verkligheten efter dagar med feberyra i Dalsland. Och vad händer när man genom sjukdom flytt vardagen? Man får igen det, när febern tar slut. Högt tempo!

Vårkänslor

2011-03-23T15:51:00.000+01:00

Idag vårpremiärade jag och mina skor.

Den där Nina Nilsson...

2011-03-22T14:15:00.002+01:00

Jag var trött. Trött in i själen. Sliten. Huligan-elever och skrik och bråk och tandagnisslan. Och så kom jag hem. Och la mig under täcket och vägrade gå upp.

Då hör jag nyckeln i låset. Skor som trampar. Kassar som ställs ned. Jackan som hängs av.

I kassen fanns två portioner sushi och två kalla öl. Och ett löfte om att baka kaka till efterrätt.

Och jag är så förbannat glad att Nina bestämde sig för att köpa mat, använda extranyckeln och stanna kvällen ut. Tack!

På mormors kylskåp

2011-03-14T19:00:00.002+01:00

På mormors kylskåp hänger jag som en liten katt. En liten katt med rosett och fleeceväst.

Fina damer i dräkt

2011-03-13T11:39:00.003+01:00

Fina damer i dräkt syns sällan till, men i fredags dök de upp iklädda norsk folkdräkt. Tack mamman och mostern för allt fantastiskt arbete, varken blommor eller ord räcker till.

Madonnan, Intellektet och Ärligheten

2011-03-08T18:46:00.002+01:00

Idag är det internationella kvinnodagen, så jag bjussar på tre olika favoritkvinnor; Madonnan, Intellektet och Ärligheten. Mina favvisar.

Hej måndag

2011-03-07T09:30:00.002+01:00

Det är en tungrodd vecka som påbörjas idag, med tråkigt slut. Men förhoppningen är att överleva den också och kanske till och med lära sig något om livet och dess märkligheter. Så, hej måndag! Nu kör vi.

En lördag

2011-03-05T15:23:00.011+01:00

Lördagen börjar med en märklig handling. Eller, den börjar egentligen när Nina ringer på dörren vid tio. Men okej, vi tar det från den märkliga handlingen. I korgen finns allt man behöver för en rolig lördag: ost, såpbubblor och en fin ask.

Sen laddar vi för allt det roliga med en smoothie, med såpbubblorna som sällskap. Men vi kollar bara, för blåsa bubblor får man inte göra inomhus.

Vi tar med oss såpbubblorna ut och går till en park där det finns djur. Vi tänker nog att djuren kan behövas piggas upp med lite såpbubblor.

Vi träffar ett djur. Nina tycker djuret verkar hotfullt så vi får skynda vidare och sätta oss under skydd och blåsa bubblor istället. Där, under taket, med bubblorna, blir vi en attraktion för förbipasserande. "Titta! Bubblor!" skriker barnen som går förbi. Och djuren, som skulle bli uppmuntrade, skiter i att vi sitter där och blåser bubblor för glatta livet.

Lilla hästen

2011-03-04T20:50:00.002+01:00

Idag träffade jag en liten häst. För er som har läst den här bloggen förut vet vilken inverkan klappa liten häst har på mig. Det var ett spontant besök. Vi åkte till gården som heter Lyckan i ett annat ärende, och helt plötsligt kom en liten häst fram och ville bli klappad och matad. Och jag är inte den som är den, utan tog min chans. Oj vad jag klappade. Klappade lilla hästen som den aldrig blivit klappad förr. Men det bästa, det bästa av allt var att få lägga huvudet mot lilla hästens nos och lukta. Lukta lukta lukta för gode gud vad små hästar luktar gott. Och nu är jag som besatt, nu ska jag ha en liten häst!

Mellan varven

2011-03-04T20:38:00.002+01:00

Mellan det hysteriska målandet och åkandet hann vi med promenad på Vänern under årets första vårdag.

Nya tider

2011-02-28T14:26:00.001+01:00

...och där var betyget för uppsatsen inrapporterat och Sveriges kanske längsta vinter är snart över. Mot nya tider!

Allra finaste

2011-02-23T20:31:00.002+01:00

Idag fyller lilla mormor år, och jag kommer aldrig kunna beskriva för er hur fantastiskt det var att höra mormors lilla röst, 30 mil bort genom telefonen, skrattandes med munnen full av pizza. "Vad hette den här jag äter, Anita?" frågade mormor när jag ville veta vilken födelsedagspizza hon valt. "Salamipizza!" svarade mamma. Och mormor skrattade, och sa att den var inte dum alls.

Och helt plötsligt försvann ledsna, rödgråtna mormor som precis förlorat sin livskamrat från min näthinna, och ersattes av glada, skrattande födelsedagsmormor som äter en pizzabit i gott sällskap.

Grattis på födelsedagen allra finaste mormor.

Grå dagar vill ha rosa nyanser

2011-02-20T17:27:00.002+01:00

Rapport #2

2011-02-17T19:19:00.003+01:00

"Jag älskar dig! I love you! Jag ÄLSKAR dig!" skrek en elev när jag knallade in i klassrummet idag. Det här yrket kanske inte är så pjåkigt, trots allt, tänkte jag, och skrek tillbaka "Du måste göra uppgift tolv för att komma ikapp! Du MÅSTE göra uppgift tolv!".

Ömhetsbevisen haglar på Tingvalla gymnasieskola.

Rapport från den verksamhetsförlagda utbildningen (också känd som praktik)

2011-02-16T19:17:00.002+01:00

Och så gör jag som jag gjort tusen gånger förut; hämtar ut passerkort, skriver ut scheman, får panik, träffar elever, får mindre panik, kommer sent, kommer tidigt, rättar elevarbeten, blir svettig, pratar med elever, blir glad, dricker för starkt kaffe utan mjölk, blir sur för att det aldrig finns mjölk, funderar på att köpa egen mjölk, sitter i lärarrum, sitter i personalrum, går i korridorer, sitter vid skrivbord. Loggar ut.

Västmanland

2011-02-13T20:48:00.000+01:00

Hemma. Västmanland. Fika. Kartläsning.

Mardrömsprojektet

2011-02-10T12:41:00.004+01:00

För vad som känns som flera år sen tackade jag gladeligen ja till vad som visade bli ett mardrömsprojekt, som jag fått för mina synders skull. Många gånger har jag undrat vad jag har gjort för att förtjäna det här projektet, och bannat Gud i himlen som förmodligen skrattat åt mitt högmod. "HAHAHAHA, SY EN KLÄDSEL TILL EN LITEN FÅTÖLJ?! HAHAHAHA! HON HAR FÅTT HYBRIS!" har jag hört hur den store guden skrattat ovan där. Jävla Gud, har jag svarat. Jävla hybris, har jag mumlat.

Jag har gråtit. Jag har skrikigt. Jag har varit ledsen. Besviken. Pendlat mellan Sveriges största självförtroende och Sveriges sämsta. Jag har sparkat på fåtöljhelvetet. Jag har stuckit mig på tusen miljoner små nålar. Jag har gjort fyra prototyper för att få fram ett mönster som inte ens fungerade. Jag har ringt till syproffset mamma, som i sin tur fick ta hjälp av syproffset mormor. Jag har handsytt hela jävla skiten, för att sedan repa upp allting och börja om.

Mitt tålamod har prövats. Min hybris har fått sig en smäll på käften. Min envishet har visat sin allra fulaste sida. Jag har sett galenskapen.

Men nu är den klar. Mardrömsprojektet är färdigt. Och jag kommer aldrig i hela helvetet göra om det här, om det så gällde mitt liv. Aldrig. ALDRIG!

Snygg badvakt i Dalsland #2

2011-02-08T21:01:00.004+01:00

...och nu kanske ni undrar, spända av förväntan, vad en sån här snygg badvakt kan tänkas ha på fötterna? Flip-flops? Barfota? Sandaler av plast? Nä, foppatofflor, såklart. En bild skulle bli alldeles överflödig, så ni får hålla till godo med fantasin.

Snygg badvakt i Dalsland

2011-02-08T10:51:00.003+01:00

Hemkommen från några dagar i Dalsland. Vad gör man i Dalsland, undrar ni. Man rekar, säger jag. Och man hjälper till så gott man kan. Och fikar med vidunderlig utsikt över Vänern. Så, jag har målat och rivit tapet tills fingrarna blödde. Rensat böcker och bakat semlor. Och hälsat på Åmåls snyggaste badvakt.

Så blev äntligen Christer nöjd och belåten

2011-02-01T16:58:00.003+01:00

"Jag är nöjd och du kan gå vidare med tryckning av uppsatsen. När den lämnats in till administratören (Lena Johansson) så kommer jag att rapportera betyget formellt.

Lycka till med fortsatta studier."

Idag blev min examinator Christer äntligen nöjd och belåten, vilket innebär att jag kan lämna uppsatshelvetet bakom mig och kliva ut ur koman. Det är klart! Det är över! Finito! Hurra!

Den begåvade vännen

2011-01-29T13:45:00.003+01:00

Jag har en begåvad vän. En mycket begåvad vän. När jag tycker att jag skapat ett mästerverk och blivit en ny Lagerlöf (eller en ny Strindberg för er som är lagda åt det hållet) är det ingenting i jämförelse med min begåvade vän som kan hantera svenska språket som en mästare. Som han kan skriva. Oj vad han kan skriva!

Idag vaknade jag med huvudvärk och allmänt missmod. Jag hann inte träna bort det, och besöket ute i friska luften hjälpte inte. Kaffe hjälpte inte. Socker hjälpte inte. Men Tobias krönika hjälpte, precis som Bon Jovis ord hjälpte honom en helt vanlig helvetesvardag.

Skratta högt åt min begåvade väns krönika ni med, och skäms inte för att ni också vid något tillfälle i livet skrikigt "Iiiiiiiit's myyyyy liiiifeeeeeee, It's now or neveeeeeeer!" istället för "please, please, please let me get what I want".

Framtiden

2011-01-28T10:23:00.001+01:00

Jag går en ljus framtid till mötes...

Post-uppsatskoma

2011-01-25T21:24:00.003+01:00

Uppsatskoman har förvandlats till en post-uppsatskoma. Efter tio veckor blir man lätt knäsvag efter en opponering. Så nu försöker jag återvända till verkligheten, vilket innebär ny kursstart (sista kursstarten!) träning, och körsång! Återkommer när verkligheten är ikapp. Eller när jag får ett nytt tyg på posten.

Frida Kahlo och Lina

2011-01-19T17:35:00.003+01:00

Min tolvåriga systerdotter recenserar Frida, filmen om konstnären Frida Kahlo och hennes livsöde. Jag antar att Frida Kahlo inte tillhör hennes favoriter:

"Nu har jag glott på den här filmen ett tag, Frida alltså. Den handlar om en tjej som heter då ''Frida'' som blir konstnär och har vart om tusen olyckor och skit. Kommer säkerligen sluta med att hon dör! Men jaja."

Ganska bra sammanfattat.

Skopåtagning

2011-01-18T19:39:00.003+01:00

...och hur fan får man tag på den här? Tror ni inte att ta på sig skorna helt plötsligt skulle bli en fröjd om man fick göra det sittandes på den här pallen från Åhlens (som är slutsåld)?

Plats för bokmärken

2011-01-18T19:21:00.003+01:00

Jag har massor med bokmärken från mina tidiga år. När jag var hemma senast tömde jag varenda album och tänkte att "något fint skulle man väl kunna göra med de här". Men jag har inte kommit på något fint att göra med alla bokmärken. Och jag har tänkt. Som jag har tänkt. En pall har jag länge tänkt att göra, men inte riktigt orkat ta tag i, och inte riktigt vetat var man kan ha en pall med bokmärken någonstans.

Men! Så tittade jag vad Karin Konstgrepp har jag gjorde med sina, och insåg att det faktiskt kan vara så enkelt som att bara rama in alla fina bokmärken. Kolla så fint Karin gjort:

Hej tyg!

2011-01-17T11:25:00.001+01:00

Jag drömmer om tyg med elefanter och kaniner. Hittills har jag inte hittat det perfekta kanintyget, men det verkar som om det perfekta elefanttyget snart ligger i en brevlåda nära mig.

Idag har jag och uppsatsen...

2011-01-14T15:27:00.003+01:00

...förnedrat oss själva genom att springa ifatt en buss vi missade. Vi har fått skämmas vid häftapparaten eftersom vi bara var 47 sidor och kunde häfta lätt, medan de tuffa killarna och deras uppsats var 60 sidor så de fick använda det tunga artilleriet; superstift. Vi fick en menande klapp på kinden av en gammal lärare, och ett "nudu Lotta! Nu är det klart. Det där kommer allt gå bra!".

Sen skildes vi åt, uppsatsen och jag. Uppsatsen hamnade i ett examinator-fack, och jag stärkte mig med kaffe. Efter tio veckor har vi gått skilda vägar, och jag hoppas vid gud att jag aldrig mer behöver tillbringa kvalitetstid tillsammans med uppsatsen.

Nu väntar vi in fredag, då ska vi få besked om vi är godkända, jag och uppsatsen.

Superheroes

2011-01-11T21:41:00.003+01:00

Frida minns när vi dansade till Superheroes spelning den där gången för längesedan. Vi var euforiska. Fridas affisch från den kvällen sitter fortfarande på hennes vägg, nästan tio senare. Och jag undrar; var la jag min? Jag vill ha den på min vägg och minnas euforin, fnittret och Frida!

Som det är, precis som vanligt

2011-01-04T22:44:00.002+01:00

Det står still här, eftersom det står still här hemma. Magsjuka, och sviterna av magsjuka, kallas det visst. Och uppsatsskrivande, kallas det där andra.

Jag har inte lämnat lägenheten på två dagar och får inte till pagineringen på uppsatsen, som vanligt. Paginering är ett helvete. Jag skickar mejl till höger och vänster och det märks att barnet snart ska födas (jaa, universitetslärarna liknar uppsatsskrivandet med det. Ett barn som man skapat som man sedan ska lämna till allmän beskådning. Ont gör det, vill jag lova).

Jag tittar på tapeten med fiskarna ibland, och går in och slötittar på en säng jag vill ha som är mer praktisk än snygg. Inser att livet går, och att jag blivit äldre. Men fortfarande är jag lite opraktisk, vilket glädjer mitt åldrande sinne.

En man ringde idag med insikt. Det gjorde lite ont i hjärtat men mannen var bestämd och därför är jag det också. Bestämd om att det blir bra, och att man kan komma och ligga på soffan och fundera när som helst. Och i sommar, då ska fisktapeten upp, och då är du hedersgäst. Det vet du.

Så är livet just nu. Som det är, precis som vanligt.

Fina fiskar

2011-01-04T14:01:00.005+01:00

Ibland tar jag paus (AHAHAHAHA, IBLAND?! HELA DAGARNA!) från uppsatsskrivandet för att ägna mig åt lite kvalitetstid tillsammans med Nina Campbells tapet med fina fiskar på. Jag skulle kunna stirra på den här provremsan i evigheter.

Tack 2010!

2010-12-31T15:50:00.002+01:00

Tack för det som varit 2010, nu kör vi 2011 istället! En förhoppning om en examen, ett hus, en massa tyg, ett sommarlov och ett jobb.

Kuriosa

2010-12-30T12:39:00.001+01:00

Jag älskar att sjunga med i Joe Dassins Les-Champs Elysées. Älskar. Trots att jag inte kan texten gastar jag på ganska bra. "Åååååååå Chaaaaaamps-elyseeeeeeeeeee, åååååå, champs-elyseeeeee!"

Kärleken bryr sig inte, i tvättstugan

2010-12-29T16:02:00.001+01:00

Det var för några veckor sedan som Peter trodde att den här låten skulle passa mig. Dels för att den är skitabra, och dels för att den är inspelad i tvättstugan. I TVÄTTSTUGAN! Jag som älskar tvättstugor mer än allt på denna jord. Kombinationen är fantastisk. Så kom jag över videon idag igen, när jag satt och längtade lite efter en egen tvättstuga. Håll till godo!

Julefrid

2010-12-28T15:22:00.004+01:00

När jag tittar på bilder som tagits med min kamera under julhelgen undrar jag vad vi egentligen pysslade med, jag och familjen. Den ena märkliga bilden efter den andra avlöser varandra, och det blir liksom svårare och svårare att få fram fina och sådär julefridshärliga bilder. Så det får bli något slags dokument utifrån, bilder från verkligheten, där det kanske inte är så mycket julefrid, men å andra sidan ganska mycket skratt.

Såna är dom

2010-12-25T10:42:00.003+01:00

Såna är dom, mamman och pappan och syskonen. Och jag tycker hemskt mycket om dem allihopa.

Men ni andra då, som jag också tycker så där hemskt mycket om också, men som inte blivit omskrivna? Tjaaa, alltså, jag tycker ju fortfarande hemskt mycket om er. Och ni vet med all säkerhet vilka ni är.

Emil undrade varför han inte blev omskriven i ett inlägg. Fina Emil, du får nog allt ta och fria först va?

Lillebror

2010-12-23T22:33:00.005+01:00

Min Lillebror kunde inte säga bokstaven R när han var liten. Allting han sa eller ännu bättre, sjöng, lät helt fantastiskt sött. Såklart. Min Lillebror är och har alltid varit just lillebror, och för oss som står honom nära kan det ibland vara ganska svårt att förstå att han faktiskt vuxit upp och lärt sig säga R, och en hel massa andra saker.

Min Lillebror var min bästa lekkamrat. Speciellt eftersom han aldrig sa emot. Vi har lekt det mesta, men den ständigt återkommande leken vars dialog jag fortfarande kan i huvudet är tanterna Ärta och Bärta. Ärta och Bärta gjorde ganska vardagliga saker, de åkte buss (fyra stolar i vardagsrummet), borstade tänderna (borsta tänderna i badrummet)och åkte på semester (Åka på familjesemester). Vad vi än gjorde i verkliga livet, Lillebror och jag, så dök Ärta och Bärta upp. Som på en given, men tyst, signal förvandlades vi till tanterna som inte var särskilt speciella. Men de var roliga. Jätteroliga. De sa konstiga saker och med väldigt ljusa röster, och vi skrattade åt dem bakom deras rygg.

En gång åkte vi till Arjeplog, Lillebror och jag. I en gammal Volvo, mitt i smällkalla vintern. På vägen köpte vi en låda med godis som vi levde på hela helgen, tillsammans med Lillebrors alla kompisar och en massa öl. Däruppe bodde han, Lillebror, som var på väg att bli stor.

Idag är Lillebror stor, och jobbar tillsammans med Storebror. Nu för tiden låter de nästan likadana, vilket är lätt hänt om man är bröder och jobbar tillsammans. Precis som Storebror gillar inte Lillebror att bli väckt för tidigt, och blir fruktansvärt grinig om han inte får sova. Då gör man bäst i att hålla sig undan. Han är en jäkel på att komma på vad som är fel på ens bil, och om man får tro honom själv är han något av en mästerkock. Lillebror är allergisk mot ganska mycket, och pollen och pälsdjur är hans bittra fiender, det och den årliga algblomningen. Min Lillebrors mjukdjurskanin som han kramade tills han somnade när han var liten luktar salva, för mycket salva blev det.

Det finns mycket att säga om Lillebror, men de stora orden behåller jag för mig själv. Kanske vet Ärta och Bärta om dem, men de skulle aldrig skvallra.

Vi leker fortfarande, Lillebror och jag, men Ärta och Bärta var det längesen vi såg till. Nu handlar lekarna mest om vem som kan dansa snabbast till 90-talsmusik, eller vem som kan dricka flest koppar kaffe på Schelins. Vi är inte särskilt lika, men kommer bra överens ändå. Lillebror och jag.

Ps. Han är snygg, snäll, trevlig och singel också! Och behöver en dejt till Den Stora Semestern 2012. Ds.

God jul Pyggsie!

Storebror

2010-12-23T10:46:00.002+01:00

Min Storebror är lång. Jättelång. När jag var liten skulle jag nog gissat på minst tre meter. Idag vet jag att det är något mer realistiska 1.90-någonting. Min Storebror har hela ryggen full av tatueringar, men de är inte skräckinjagande på något sätt. Det är i stort sett en hyllning till vår farmor, som han höll väldigt kär.

Och så är han, min Storebror. Det ska se lite tufft ut, men på insidan är det fullt av farmor-kärlek. Det finns ingen som gråter så högt som när Storebror tittar på Extreme Home Makeover och Ty skriker "Move that bus! Move that bus!" och den stackars handikappade familjen får sina lån avskrivna och möglet borttaget.

Min Storebror dricker inte kaffe. När han var ung halsade han magsårs-medicin så magen är paj och kaffe är fienden. Kaffe, och oordning. Min Storebror är en vän av ordning. Allting är sorterat och arkiverat enligt konstens alla regler. "Jag kan inte leva såhär!" utbröt en upprörd Storebror när skrivbordet var fullt med lösa papper i högar.

Min Storebror har konstiga tummar. Krigsskador, från sina ungdomsdagar när han jobbade med stora maskiner som slipade av tummar på nolltid. Slipade, och klämde fast i kugghjul. Min storebror älskar att stå i centrum, att berätta historier och göra imitationer. Det finns ingen människa som känner så mycket människor som min Storebror, att gå på stan och uträtta ärenden kan ta timmar eftersom det finns så många att hälsa på.

Han är envis. Envisare än alla andra som vandrar på denna jord. Och han har rätt, hela tiden, om du får tro honom själv. Min Storebror älskar att provocera, som en obstinat tonåring. Men det finns ingen som kan få mig att skratta så mycket som min Storebror (trots att jag aldrig skulle erkänna det).

Min Storebror är elva år äldre än vad jag är, och en halvmeter längre. Vi delar samma ordningssinne och gillar att stå i centrum. Vi är historieberättare och ljuger gärna för att få en bättre historia. Min Storebror har rött i skägget, och jag rött i håret.

God jul Storebror!

Storasyster

2010-12-22T14:50:00.004+01:00

Min storasyster gillar inte färgen rosa, och har aldrig gjort. När hon var liten vägrade hon klänningar, och hon vägrade rosa. Ändå flyttade min storasyster in i ett rosa hus, med rosa inredning, och rosa plastblommor.

Och det där med plastblommor var tur, för det är nämligen de enda blommorna som hon någonsin lyckats hålla vid liv. Min storasyster har inte gröna fingrar, inte ens gröna fingerspetsar. En gång gav vi henne en mekanisk fågel, som skrek rätt ut när blomman, som den var nedstoppad i, var törstig. Min storasyster dödade fågeln och blomman på rekordtid.

När min storasystser skrattar slänger hon huvudet bakåt och skrattar som om det inte fanns någon morgondag. Hennes skratt är det bästa, särskilt när hon skrattar åt sina egna skämt så hon inte får luft och nästan nästan nästan kissar på sig. "Nu förstår jag varför jag skulle göra de där övningarna efter förlossningen!" brukar hon skrika när hon skrattar högt, eller hoppar studsmatta.

Min storasyster har gett mig fantastiska historier att berätta och underhålla andra med. Som den där när hon skulle köpa en krans till dörren och försäljaren frågade hur stor graven var. Eller när hon köpte jeans som var lite långa i grenen (eftersom ingen upplyst henne om att Jack&Jones endast sålde herrkläder). Eller den när hon skulle klippa sig, och bad om en väldigt speciell lugg.

Min storasyster är 13 år äldre än mig, och kan räkna på sina fingrar hur många gånger hon gråtit. Hon pratar mycket, och gillar inte urringningar eller att prova kläder. Hon är ett socialt mästerverk och har en perfekt tandrad.

Min storasyster och jag har lika storkbett i nacken, lika skratt, och lika näsa. Hennes ögonbryn är snyggare än mina.

God jul Storasyster!

Pappa

2010-12-21T11:49:00.003+01:00

Pappa gillar inte när man pratar fort. Pappa gillar överhuvudtaget inte när man stressar, oroar sig eller tar i från tårna. Jag har aldrig hört pappa svära, eller sett honom upprörd.

Däremot har jag sett pappa vara snäll, ärlig och hjälpsam. Jag har sett honom trampa upp en skidbacke trots att det bara är två besökare på en hel säsong. Jag har sett honom fixa skidspår till alla längdskidåkare, trots att någon förstör dem dagen efter.

Pappa är riktigt dålig på att göra affärer. Han är usel på att pruta, och gillar inte fulspel. Han är helt enkelt för ärlig, och tycker inte att man ska krångla till saker och ting. När pappa handlar kläder går det fort, helst inte alls. Ibland kan man se pappa i kreationer från ett svunnet sekel, eftersom modet enligt honom inte förändras. Att växa upp med pappa och samtidigt försöka vara lite häftig och ha tuffa kläder var en omöjlighet. Skräckhistorier vandrar mellan oss syskon om när man var tvungen att handla kläder med pappa. Helst hade han nog sett att vi inte växte alls så vi kunde ha samma kläder livet ut. Kläder som mamma köpt, såklart.

Saker som man ofta hör pappa säga är "Yes box alright" och "fridens". Två uttryck som säger ganska mycket om pappa som person. Han gillar att göra peace-tecken, som för att försäkra sig om att han träder in i en vänlig zon där lugn och frid ska råda. Pappa kan låta som en uggla, som en älg och vissla jättefint. Och han kan vända pannkakor i luften, och svinga mjölkkannan ett helt varv utan att mjölken rinner ut.

Pappa är en renässansmänniska; han kan allt. Precis som mamma. Han syr, han snickrar, han lagar och fixar och donar. Han målar tavlor och spanar på fåglar. Och han tror att han alltid har rätt, och han är fruktansvärt envis.

Av pappa har jag fått en kort överkropp, torr hy, riktigt dåligt lokalsinne och ett fruktansvärt dåligt minne. Och en gångstil som bara kan liknas med en urtidmänniskas. Men det är också tack vare pappa jag är kreativ, läser mycket, lyssnar på mycket musik och kan vissla jättehögt.

God jul Pappa!

Mamma

2010-12-20T11:52:00.005+01:00

Mamma tycker inte om röda skor. Hon tycker att röda skor är sånt som glädjeflickor använder. Mamma tycker inte om McDonalds eller chokladbollar. Däremot älskar mamma att gå på promenad, åka längdskidor och vara i skogen.

Mamma är en periodare, precis som jag. En period åt vi bara lax. En annan period hade hon bönor och linser i precis allting. En period tittade vi på Sunset Beach varje dag, en annan period bara på Bachelorette.

Något som alltid överlever alla perioder är kärleken till morötter. Om mamma skulle vara med i Robinson och få välja en personlig sak, skulle den personliga saken vara en månads förbrukning av morötter. "Morötter har allt" säger mamma ibland, för att övertyga oss andra skeptiker. Mamma har haft morötter i allt hon någonsin lagat, till och med i pannkakorna som hon stekte utan smör.

Mamma dricker inte särskilt mycket alkohol. Däremot brukar hon berätta om den första gången hon blev full i det gula huset, eller den gången hon kissade på sig av all mellanöl. På helgerna dricker hon vin till maten. En gång drack mamma för mycket vin till maten. Då hittade jag henne i badrummet mitt i natten, där hon samlat alla husets växter i badkaret som hon pratade med och vattnade kärleksfullt.

Mamma älskar blommor, och hon har jättegröna fingrar. Hon kan sy, sticka, virka och väva. Hon kan färga sitt eget garn (för det gjorde hon minsann på 70-talet) och hon kan göra allting själv. Åtminstone så säger hon det, och jag tror henne.

Jag har ärvt alla stora känslor av mamma. Det, och hennes hår.

God jul Mamma!

2010-12-17T11:02:00.000+01:00

Det här är fruktansvärda nyheter för en biblioteksälskande autist. Förändring är inte bra. Aldrig någonsin.

Att få slut på samtalsämnen

2010-12-16T16:05:00.002+01:00

Så, efter 20 års vänskap verkar det som om samtalsämnena tagit slut mellan mig och Peter:

Jag: Jag har ju haft en fruktansvärd ilning i min tand hela dagen...
Peter: Jaha, jaha...vilket väder va?!

Pärlplattor

2010-12-16T15:50:00.003+01:00

Synd att man skulle falla på målsnöret, men vad är väl en godkänd C-uppsats och en lärarexamen efter fem år? Bättre att lägga pärlplattor istället för att göra något konstruktivt som att skriva klart den förbannade uppsatsen. Det är ju tur att man kan falla tillbaka på den välbetalda karriären inom pärlplatteri.

R.I.P 2010 års kalender

2010-12-14T19:12:00.004+01:00

Idag slängde jag min kalender. Det är alltid så sorgligt, att slänga något som varit ens trofasta vän under året som gått. Ännu värre är det att som etablerat kontrollfreak slänga sin kalender, som bara stoppas från att spara alla kalendrar som någonsin förbrukats av den sista gnuttan vett och sans som ännu inte lämnat kroppen.

Ett steg i att botas från kontroll-sjukan, inte-kunna-säga-nej-sjukan och leva lite mer i nuet är att göra sig av med sin kalender och inte köpa en ny. Det hade varit ett sunt beslut, ett bra beslut. Men nej, jag valde kompromissen, jag tog mig an en hälften så stor kalender istället, och hoppas att det iallafall är ett steg på vägen. Mot ett mentalt sundare 2011, med en mycket mindre kalender i handen!

Ett steg i taget, ett steg i taget.

Liten bil

2010-12-13T22:32:00.001+01:00

Idag har vi handlat mycket och stort. Till vår hjälp hade vi en liten, liten bil utan bagageutrymme. Märklig ekvation va?

Eldkonst

2010-12-12T18:38:00.002+01:00

Någonstans i mörkret bakom elden står Nina Nilsson och dansar vid årets upplaga av eldkonst. Det var kallt, rökigt och väldigt fint när ingenjörerna från universitetet tände eld på väldigt stora saker.

Mönsterkraft! Nu på riktigt.

2010-12-12T18:36:00.001+01:00

Minns ni inlägget om var jag och hästen skulle ha det bra? Idag fick jag se mästerverket i verkliga livet, och stryka handen längs världens finaste soffa. Mönsterkraft!

Mönsterkraft!

2010-12-09T21:08:00.001+01:00

Äntligen kom så mönsterkraft till Värmlands museum. På lördag är det jag som går på invigning, skapar mina egna mönster och spanar in fantastiska 10-gruppen.

Statusuppdatering

2010-12-09T10:58:00.002+01:00

Jag tycker nog att facebook summerar det ganska bra. Jag går ur hårt i början av 2010 med någon form av upprättelse, och slutar på topp med huvudstad och Säkert!. Men jag skulle nog hellre vilja avsluta året med ett: HEJDÅJÄVLAUPPSATSNUHARJAGSKRIVITKLARTDIGOCHBEHÖVERINTESEDIGIGEN. Skulle ha skrivit en sån status istället.

Saker som är roligare

2010-12-07T13:12:00.002+01:00

Saker som är roligare än att sammanställa enkätsvar:

> Sticka en halsduk av det där gamla garnet
> Skruva fast lösa skruvar i lägenheten
> Dammtorka
> Sortera tygbitar
> Gå omkring
> Sitta
> Stirra
> Träna muskler med hjälp av en stor boll
> Gå omkring
> Tugga av sig sin egen arm

Jag har bockat av nästan alla idag. Armen är fortfarande kvar, men det är inte långt ifrån att jag kan bocka av den punkten också.

Lilla kontoret

2010-12-06T17:20:00.002+01:00

Efter införskaffandet av det lilla hemmakontoret har intressenterna flockats. Senast i raden är Nina, som tog med sig papper och marsipangris och skapade farskomik när 100 enkäter skulle skrivas ut. Vi blev så trötta så vi var tvungna att springa till grannen och få lite kaffe och pepparkakor. Tack Peter!

Hej Stockholm!

2010-12-05T19:50:00.004+01:00

Det började på Carmen. Eller, det började i bilen med resesällskapet som åkte från Karlstad till Stockholm på äventyr. Men iallafall, det började på Carmen med vin, öl och pommes frites. Sen blev det mediafolk på det där Imperiet där märkliga saker sades. Det slutade med att vi gav upp, och sovsällskapet och jag åkte hem med en ovillig taxichaffis, som varken ville prata trasig backspegel eller afrikansk musik, trots Peter och Johans ihärdiga försök.

Sen fortsatte det med frukost och prat om kolhydrater och pulsmätare och kvinnor från Italien. Vidare till Sätra, där utsikten, Abbe och Marias nya frisyr var fin. (Tack för kaffet!) Och så sprayade vi håret i Solna och åkte till det där Indiska stället där det var gott och så starkt att Viktor grät en skvätt. Sen gick vi ner för den långa backen för att gå upp igen, för att komma till en trång sal där Säkert! spelade fantastiskt och när Annika sjöng om att jävlarna ska skjutas kom gåshud och vattniga ögon. Fint. Bra. Sen smet vi ut genom nödutgången och frös en stund. Väl tillbaka i Solna hade vi gått från popkonsert till punkkonsert. Från Södra teatern till mystisk lokal vid Solna tunnelbanestation. Där man knackade på dörren och sa sitt namn, träffade människor man inte träffat på länge, såg bröder spela i sitt band, såg andra spela i sina band och pratade så gott det gick mellan skriken. Mycket skrik. Mycket rök. Det skulle tydligen vara så. Och på handen när vi gick hem i Stockholmsnatten hade punkarna stämplat "Karlstads Domkyrka" på min hand. Och jag tyckte att det var lite fint.

Och så kom sista dagen, då fina vänner möttes över kaffe och macka. Och så pratade vi om framtiden, och de var positiva och jag fick glädjas.

Hejdå för den här gången, Stockholm.

Saker som muntrar upp:

2010-12-02T17:14:00.002+01:00

Ett litet tygpaket som kom med posten idag (som man kan titta på istället för att skriva på sin uppsats) Passar alldeles utmärkt till små lapptäcken:

Badminton

2010-11-30T17:57:00.002+01:00

Idag var dagen då jag förlorade i badminton mot två strategiska och vinnarsugna herrar. Idag var dagen då jag trodde att döden var nära efter en omgång rundbadminton. Jag har aldrig spurtat som jag spurtade idag.

Lotta blir förbannad

2010-11-28T13:56:00.004+01:00

Ibland blir jag förbannad. För inte så längesedan publicerade Peter sitt första facebook-album på ett år, och då valde han en lite serie som han själv väljer att kalla "Lotta blir förbannad". Håll till godo! Idag är jag nämligen lite förbannad på min uppsats.

Den där pinsamheten

2010-11-26T15:22:00.003+01:00

Jag antar Tobbelitos bloggutmaning (som ni kan se här, eftersom Tobbe lägger ribban högt och videbloggar) och försöker desperat dra mig till minnes om ett ögonblick som INTE varit pinsamt i livet. För faktum är, att det mesta jag gör eller har gjort är lite småpinsamt. Vissa har uppenbarligen lättare att försätta sig i obekväma situationer, och även om jag blivit bättre på att hantera situationerna ju äldre jag blir (mindre rodnad, avsevärt bättre röstläge och inställningen "jag bryr mig inte längre" är några av konsekvenserna med att växa ifrån pinsamheterna) så hamnar jag allt som oftast i dem.

Jag tror att det har att göra med pratet. Det här ständiga pratet, och det alltför vanliga tala först och tänka sen. Och sen är det ju det här med tafattheten. Att man så gärna vill vara lugn och lite cool och tänka "det löser sig". Och så blir allt fel, och man säger konstiga saker till helt normala människor, man skriker till exempel till en bekant på apoteket som precis gett en komplimang till din nya fina jackan, "JA! DEN ÄR JÄTTEVARM! KOLLA NU LIKSOM, JAG HAR INGENTING UNDER! ELLER ALLTSÅ, JO, DET HAR JAG JU, JAG ÄR JU INTE NAKEN UNDER, MEN JAG HAR KORTÄRMAT!". Eller så kan man bestämt hävda till en kund på jobbet att han måste "sleep with five others to go with this train". Eller snubbla på en isfläck när man är 13 år inför en hela högstadieskolan. Skammen, oh den skammen överträffar all skam i världen.

Men om jag, så som utmaningen lyder, ska nämna ett enda pinsamt minne så får jag ta det absolut pinsammaste. Som jag fortfarande mår dåligt över. Som jag fortfarande skäms över. Men först måste jag nog beskriva hur det känns att gå på en helt ny högstadieskola. I stan. När man kommer från landet. Och man tycker att alla är så jävla tuffa och häftiga och framförallt långa. För jag är, och var, kort. Jag måste också beskriva att alla jag hade umgåtts med på mellanstadiet helt plötsligt blev så där tuffa, häftiga och långa. Och började ha smink. Och köpte tuffa kläder på stans enda tuffa klädaffär. Som hade kompisar i åttan och nian, och som TILL OCH MED HADE HÅNGLAT MED KILLARNA I ÅTTAN OCH NIAN. Jag måste också beskriva att jag hade konstiga kläder. För pappa tyckte att det mesta som var häftigt (jeans till exempel, jävligt tufft) också var väldigt dyrt. Och så tyckte han att det inte spelade så stor roll, det där med kläder. Så jag tog vad jag hade. Och det jag hade var ganska konstigt. Och för det mesta ganska grått.

Vi hade gått på den tuffa och coola högstadieskolan i en vecka. Jag var tafatt, jag var den som var tvungen att ta bussen hem, till den sista stationen där bussen vände och gick tillbaka till stan. Det var jag som matchade grått med grått, och som inte fattat att mascara inte var en tropisk ö och att fleece inte var så coolt trots att det var praktiskt.

I stora entrén där alla nior hade sina skåp fanns en gigantiskt, svängd trappa av ek. Som slutade eller började beroende på var man skulle precis vid skåpen. Där niorna hängde. Hela tiden. Eftersom de var tuffa och skolkade och hängde. Den här gigantiska trappan välkomnade storartade entréer. Man kan lätt föreställa sig både musikalnummer och filmstjärneentréer i den här trappan.

Man skulle gå ner för trappen lite snyggt, helst sakta så att alla nior kunde spana in en och vilja bli ihop med en och hångla lite med en. Alla mina kompisar lyckades ju med det här. De hade en fantastisk förmåga att balansera alla pärmar och böcker och pennfodral samtidigt som de forcerade stortrappan med enorm grace och stil. För mig gick det hyfsat. Jag gick mest. Utan stil och grace, men iallafall upprätt.

Förstår ni vad den här historien är på väg nu?

Så kom dagen då det pinsammaste som någonsin kunde hända en trettonåring på högstadieskolan med den stora trappen hände just den här ganska bortkomna trettonåringen som var jag. Alla nior stod nedanför trappen och kollade upp. Mina kompisar gick först, och av någon anledning hade trettonåringen som var jag halkat efter och försökte springa ifatt. Dålig idé. Hon hade bara kommit till första trappsteget av de hundra miljoner som var kvar. Hon tappade greppet. Hon halkade. Och hon kunde inte stoppa det. Och hon vägrade släppa alla papper, pärmar och pennor. Så hon fortsatte att halka.

Hela vägen från första trappsteget ned till det sista åker hon på sina knän, med pärmar stora som hela sin överkropp i ett fast grepp. Allt går väldigt snabbt. När hon till slut stannar är det på allra sista trappsteget, och niorna står en meter ifrån hennes knän. Det illröda ansiktet är gömt bakom jättepärmen. Det blir väldigt, väldigt tyst. Någon börjar att applådera. Flera hänger på, och till slut applåderar alla nior åt den stackars trettonåringen som precis åkt ner för hela trappen på sina knän. Som om hon var med i en musikal. En gråklädd trettonåring, vars ansikte lyser av rodnad och vars knän gör så ont så det blir svårt att ställa sig upp.

Trettonåringen ville lägga sig ner och dö. Gräva en grop och aldrig aldrig aldrig mer se dagens ljus. Istället bytte hon skola, en skola på landet där hon kom ifrån och som inte hade en pampig trappa i ek med gamla anor. Hela första året satt hon oftast på golvet, närmast marken.

En kompis i Katrineholm

2010-11-23T14:13:00.003+01:00

Resorna mellan Västmanland och Värmland innebär ett tågbyte i Katrineholm, ett tågbyte som jag tidigare hatat. 40 minuter på en kall perrong, eller i en kall väntsal eller i en kall gångtunnel. Kallt, kallt, kallt. Och kallt var det tills jag upptäckte att man kunde gå över gatan till en fantastiskt konditori och dricka kaffe under tiden. I en varm lokal, på en varm stol, med varm dryck. Varmt, varmt, varmt.

Sedan jag upptäckt detta fantastiska konditori har själva uppehållet och tågbytet varit resans höjdpunkt. Och jag, som tidigare skrämts av tanken av att sitta ensam och dricka en kopp kaffe, njuter av att göra det i Katrineholm. Det är som att ha en kompis, som alltid erbjuder kaffe och en stund att läsa eller skriva.

Igår fick jag hälsa på min kompis igen. Det var fint, för det var ett tag sen. Och allting var precis som vanligt.

Varde ljus

2010-11-20T13:16:00.004+01:00

"Välkommen hem!" sa världens finaste lampa till mig när jag klev in i mitt rum. Tack moster för lampan jag suktat efter så länge!

Bota

2010-11-19T10:55:00.004+01:00

Nu tar jag ledigt från den ena sjukdomen och åker till till Västmanland för att bota en annan: hemlängtan! På schemat står fira mamma gånger två, fira glada nyheter, undvika dåliga nyheter och försöka hinna backstage-handla på IKEA. Sen har jag hört det ryktas om en julmarknad på mässingsbruket...

Listan om sjukdomen

2010-11-18T11:08:00.002+01:00

Bra saker:

> Jag kan stå upp utan att svimma.
> Jag känner smak och lukt.
> Känslan av att huvudet ska sprängas har försvunnit.

Mindre bra saker:

> Jag är fortfarande i behov av extremt mycket näsdukar.
> Jag är fortfarande fast i den härdsmälta vi kallar vår lägenhet.
> Världen snurrar fortfarande, om än lite saktare.

2010-11-17T19:18:00.000+01:00

Status: Livet utan smak- och luktsinne är ett långtråkigt liv.

På sjukdomsfronten intet nytt

2010-11-16T10:02:00.003+01:00

På sjukdomsfronten intet nytt. Förutom nya näsdukar som tydligen ska döda snorbakterierna så fort de kommer ut. "Nu ska du bli frisk!" triumferade Emil när han kom hem med några hundra förpackningar superdukar. Men än så länge verkar bakterierna hitta sätt att komma runt och fly, för frisk är jag banne mig inte.

2010-11-15T13:53:00.001+01:00

...och det där med att sjukanmäla sig som vikarie verkar vara något slags eldprov för blivande lärare. Inte lätt, inte lätt alls. Men det gjorde morgonen till en utmaning iallafall...

Sjukligt

2010-11-15T13:49:00.002+01:00

Rapport från sjukdomsnästet: Min bästa vän just nu är varmvattenflaskan. Jävla förkylning.

2010-11-11T17:23:00.003+01:00

Status: Fjärde dagen. Fjärde dagen och dagen då skrikfröken gjorde entré. Efter en vecka som gått galant, snälla elever som för det mesta gör som man säger, kom dagen då eleverna från helvetet framträdde. Som i sin tur framkallade läraren från helvetet. Som i sin tur framkallade eleverna från helvetet. Som i sin tur...ni fattar. Vi var trötta, de ville hävda sig, jag ville hävda mig, de var uttråkade, jag var uttråkad. Och så höll vi på, i en timme. Och jag räknade sekunderna tills lektionen skulle ta slut och jag skulle slippa stå och hålla isär två elever som inte kunde sitta still, säga till en annan för femtioelfte gången att det inte var okej att spela musik på högsta volym och skrika "nej! NEEEEEEJ!" när en tredje slet loss skärmen från datorn som ett roligt skämt.

Antal kaffekoppar: fyra.
Antal gånger jag blivit misstagen för att vara en elev: två.

2010-11-10T11:26:00.002+01:00

Status: tredje dagen på vikariatet och jag har fortfarande inte förstått hur man svarar i telefon, eller för den delen ringer från den. Det är alldeles för många knappar och linjer och saker som lyser. Jag ignorerar den.

Annars rättar jag. Och skäller. Och är jobbig, oteknisk och lite pinsam. Precis som vilken fröken som helst. Men jag är snäll också. Och glad, och skrattar och är nyfiken på vad de håller på med.

Antal kaffekoppar: fem.

Kökssoffa

2010-11-09T16:13:00.002+01:00

Så blev den klar, kökssoffan. Nu kan vi äntligen vila middag på riktigt!

Det där med att låtsas vara lärare

2010-11-08T13:49:00.003+01:00

Idag är första dagen. Inte första dagen på resten av mitt liv, eller första dagen på ett nytt liv. Idag är första dagen på uppsatskursen, och första dagen på vikariatet (som jag tackade ja till innan jag hoppat över bäcken).

Hittills har jag fått en handledare. Pratat med handledaren. Bokat möte med handledaren. Jag har druckit kaffe och ätit lunch med Elma och pratat med vaktmästaren. Druckit mer kaffe. Gått igenom all teknisk utrustning i skåpen. Sorterat närvarolistor. Kollat hur eleverna ligger till mot schemat. Druckit kaffe. Och nu, om en timme, ska jag äntligen ha lektion, och låtsas vara lärare en stund.

Återkommer.

Gult är inte fult

2010-11-05T18:25:00.003+01:00

Jag skulle byta varenda klädesplagg i min garderob mot den här. Gult är inte fult, och den där Lanvin är ett geni. Snälla gode gud, låt mig få den här klänningen? Jag lovar att använda den varje dag, hela dagen. Oavsett aktivitet.

Intellektuella imagen

2010-11-05T18:14:00.002+01:00

Idag har vi jobbat lite med vår intellektuella image, så vi tog en kaffe med Jürgen Habermas som sällis. Ja, och Tobbe, Rasmus, Peter och Emil också, men let's face it grabbar, ni lirar inte i samma liga som Jürgen. Sorry.

Stoppa de där pressarna

2010-11-03T15:11:00.002+01:00

Förresten borde någon stoppa pressarna. Jag kanske, eftersom jag bor granne med tryckpressen. Så, nu stoppar vi pressarna! För att skriva om nyheterna eftersom världens bästa mammut klarade sin magisterexamen! Grattis grattis grattis till den arma modern, den fantastiska modern, den tuffa modern och den alldeles alldeles makalöst drivna modern som efter hårt slit faktiskt är klar. Färdig. Behöver inte göra en tabell till, inte en innehållsförteckning mer. Nu kan hon göra det hon vill, och det hon är allra bäst på; hjälpa människor.

Grattis älskade mor!

2010-11-01T14:13:00.001+01:00

...och handledningen gick bra. "Finns det hopp om livet?" frågade jag. "Ja, mycket!" svarade handledaren. Bra svar. Nu ser C-uppsatsens framtid lite ljusare ut.